Stackars Björndalen

Jag tycker lite synd om Björndalen. Han verkar så sympatisk och jag tror att han är en sådan där som tränar fruktansvärt hårt. Jag hade unnat honom ett guld, och önskat att han åtminstone fått en medalj.

De gjorde en otroligt läcker laginsats på skidorna igår. Jag tycker att Anders Södergren var väldigt imponerande. Undrar hur det hade gått om han inte trillat i början? Med tanke på hur enkelt han följde Legkov i början av slutdramatiken tror jag inte alls att han hade varit chanslös. Hur som helst så kändes det väldigt bra att Johan Olsson orkade ta en medalj efter sin insats. Jag hade tyckt synd om honom annars.

Short track är lite roligt att titta på. De kör alltid och småknuffas lite med varandra och det finns nog få (om någon) sport där det blir så många diskvalificeringar. Dock förstår jag långt ifrån alltid hur man väljer vem som skall diskvalificeras. Idag föll fyra åkare i en semifinal och den som jag trodde orsakade alltihop fick en "gratisplats" till a-finalen. Hur som helst lite småroligt att titta på, även om det räcker med ett lopp eller två.

Imorgon ska min OS-tokiga sambo göra frukost åt sin personal och titta på hockeymatch med dem kl. 6 på morgonen. Jag hoppas verkligen att jag inte vaknar när han stiger upp. Det är segt att vakna så tätt inpå att man måste stiga upp för då är det alltid lite svårare att somna om. Det är precis som att jag blir stressad. Vi får väl se.

Nu ska jag fortsätta småtitta lite på OS. Sedan måste jag försöka sova. Jag är trött, trött, trött (som Ferry sa). För övrigt tycker jag att det är grymt att Ferry är nöjd med sitt guld istället för att deppa över att han missade medalj i sista loppet... Så det så!

Anja är GRYM

Tänk att ens orka tänka på att åka skidor idag. Alla var imponerade av Petra Majdic igår, och visst, hon åkte fantastiskt efter att ha ramlat säg... 1,5 meter i kanske (nu gissar jag vilt) 20 km/h. Anja hoppade sextio meter i över 100 km/h och föll sedan handlöst och studsade i säkert lika många meter till innan hon slutligen låg still i backen. Idag åker hon... störtlopp... Helt otroligt! Den kvinnan måste ha en vilja av JÄRN. Om Kalla är den kvinna som har högsta uppmätta syreupptagningsförmåga i Sverige måste Pärson vara den modigaste kvinnan i Sverige. Utan tvekan. Jag hoppas verkligen, verkligen att hon får ta en medalj, för jag tror knappt att någon förtjänar det mer.

För övrigt tycker jag att det är roligt med OS. Däremot förstår jag inte riktigt hysterin över medaljerna. Jag blir självklart glad när Sverige tar medalj, men framför allt för de aktiva, för mig gör det ju egentligen ingen skillnad. Jag vet inte, så har jag nog inte resonerat förr, men det känns iaf inte som att det spelar mig så stor roll om någon svensk blir trea eller fyra, förutom att jag tycker väldigt synd om dem förstås. Men det kanske är så alla ni andra tänker också? Imorgon kanske jag dessutom tänker helt annorlunda, man vet aldrig, hela det här resonemanget kanske egentligen är undertryckt bitterhet över gårdagen.

Jag har haft en anställningsintervju idag. Eller, haft? Säger man så? (Jag ville inte skriva varit på eftersom det kändes fel när den var på kontoret där jag jobbar och jag följaktligen inte åkt någonstans.) Jag har varit utsatt för en, eller kallad till en, ni förstår. Jag var alltså den intervjuade och inte intervjuaren (så säger man kanske inte heller?) Usch, jag är verkligen inte i form idag. Hur som helst så gick det bra. Jag tycker dock alltid att det gått bra, så vi får väl se vad det betyder.

Nu ska jag fortsätta titta på curling, kombination och skidskytte.

Kaos

Tänk så fort livet kan förändras. Jag har insett att jag borde bli bättre på att uppskatta de små sakerna i livet bättre, och hälsa på min familj oftare.

Det tål att tänkas på...

Guldpoäng, snö, kyla, snö, trav och en trasig dörr

Där har ni sammanfattningen av de senaste dygnen i mitt liv. Rörigt, inte sant?

Efter en kaosartad inledning (vi glömde allting vi skulle ta med oss, inklusive mormors present) har jag haft en jättebra helg hemma. Det är alltid underbart att komma hem till mamma och pappa. Varje gång inser jag att jag egentligen vill åka hem betydligt oftare än det blir. Det blev massa god mat, många biljardpartier och många sköna djurkramar. :)

Jag lyckades också, tillsammans med min kära sambo, att erövra mina första guldpoäng! Det är jag glad över, det kändes som ett bra steg i rätt riktning. Jag är lite besviken för att vi inte vann, men en tredjeplats är helt okej och det var helt klart guldpoängen som var viktigast denna gången. Det kändes också skönt med en framgång nu när DM mixed väntar runt hörnet, för det är en riktigt tuff tävling där jag också verkligen önskar mig framgångar.

Hemmahelgen bjöd förutom trevlig bridge även på rejält med snö och kyla. Detta resulterade inte bara i ovanligt vackra omgivningar utan även i en högst ovälkommen förkylning. Vi får se hur länge jag får dras med den, och om jag orkar gå till jobbet imorgon. Idag var det riktigt tungt, men imorgon kanske blir en något lättare dag eftersom jag ska vara med på internutbildning hela dagen. En utbildning som mina kollegor som gick den idag lovordade, så det hade känts bra att orka vara med.

Ikväll är jag ensam hemma, min sambo är ute på lyxkrog med sin pappa. Själv har jag i min förkylnings elände ätit knäckemackor till lunch och tyckt synd om mig själv. Tiden har jag ägnat åt trav. Ett jättebra system, men tyvärr sprack det på en sjuttiooddsare i fjärde avdelningen, en sådan häst som man inte hittar om man inte har alla med. Nåja, det blev drygt tusenlappen i tröstpengar på fem rätt på kupongen och ytterligare en kvälls underhållning utan att gå back. Det får man vara nöjd med!

Kvällen slutade för min del att jag gick in i sovrumsdörren med min laptop i famnen så den ramlade av sitt gångjärn. Jag hoppas att den hänger kvar tills min sambo har tid att laga den. Vi får väl se. Nu är i alla fall kvällen över för min del. Klockan är mycket och jag hade svårt att komma upp redan imorse.

Klart slut