Satisfaction

För ett par timmar sedan var jag påväg att gå och lägga mig, men jag fastnade framför Satisfaction på TV. Bitvis en riktig feelgood-film, men så slutade den med att han avstod något bara för att det var fel, han gjorde som han inte ville bara för att det var fel. Och på något plan gjorde hon också det. Det är inte bara möjligt, utan till och med mycket möjligt, att det var det bästa för alla inblandade den här gången, men jag blir ändå förbannad. För det är just det som jag gör. Tänka eller känna ni vet. Trots det "bittra" slutet är jag ändå glad att jag såg filmen, dock blev jag lite häpen när sensmoralen var precis på temat för mitt förra inlägg. Nu är det godnatt. :)