Lite så känns det just nu. Det snurrar rätt fort, och det är en hel del som händer. Någonstans mitt i alltihop försöker jag förstå vad. Det går inte särskilt bra men just nu orkar jag inte bekymra mig om det. Försöker hänga med så gott det går bara... :)
De senaste dagarna har varit ett virrvarr av sömn, jobb, mat, trötthet, sällskap och ensamhet. Mycket soffliggande och tv-tittande och väldigt lite övrig aktivitet. Egentligen en ganska skön tillvaro.
Helgen närmar sig med stormsteg och såhär i slutet av veckan blir det mycket kortspel och förhoppningsvis en hel del sociala påhitt. Imorgon ska jag spela med TA, på fredag ska jag spela med söta lilla M, men jag är inte säker på om det blir hemma eller på klubben. På lördag är det dags för silvermixed med ingen mindre än kaptenen själv. Ska bli ytterst intressant att se hur det går, lite nervös är jag, vill helst inte göra ett alltför dåligt intryck.
Idag var det någon som slängde en snöboll på mig när jag var påväg till bussen. En _stor_ snöboll. Mitt "gamla"(?) humör glimtade till och jag blev riktigt förbannad. Problemet var bara att det inte fanns någon att bli förbannad på för jag vet inte vem som gjorde det. Det kanske var lika bra, jag hade nog inte varit alltför snäll om jag vetat det. På hemvägen träffade jag sedan en supersöt liten hund som gjorde att allt kändes lite bättre igen. Ups and downs. :)
Nu ska jag gå och duscha, sen ska jag läsa ett par sidor i min bok och sen sussa sött.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha! Snöbollar. Det hade jag allt bra gärna velat se. =) Det hade nog lyst upp min förtillfället ytterst självömkande tillvaro.
Ja, min kollega höll iaf på att dö av skratt. Hon sa att hon aldrig hade trott mig om hon inte hade sett det med egna ögon. Helt otroligt. När jag var liten hade jag minsann aldrig drömt om att kasta snöboll på någon på det viset. Hmpf.
Skicka en kommentar