Och hör sen!
Inte nog med att han skriver saker på mina kom ihåg-lappar, som jag tror att jag har skrivit själv (för att jag hade tänkt skriva dem men glömde) när jag läser dem, utan han gör mig så glad så tårarna rinner.
Jag är lite sänkt just nu. Livet går lite för fort, jag hinner inte riktigt med och känner inte att jag hinner stanna upp och njuta, eller hinner göra saker bara för att jag vill göra dem. Han får stå ut med mitt gnäll och mina små egenheter, och vad gör han?
Jo, nu ska ni få höra. Idag när jag kom hem låg det en dumlekola på golvet i hallen. Jag tänkte: Hmm, har han ätit dumle och tappat en på golvet? Jag lyfte blicken lite, och en liten bit längre fram låg en till. Jag tänkte: "Hmm, nu har jag fått en överraskning". Redan där hade jag nära till tårarna. Jag följde dumlespåret in i köket och hittade en relativt nylagad pastagratäng på köksbänken, med dumle runt. Tittade ner på golvet och såg att spåret fortsatte. Fortsatte runt hörnet in i vardagsrummet och tittade på bordet. Där stod en blombukett i en vas och det låg lotter och en hel drös med dumle på bordet.
På väg hem hade jag ångest över vad jag skulle laga för mat, kände att jag verkligen behövde laga nåt för att ta i matlåda imorgon. Dessutom var jag trött och halvdeppig. Kan ni tänka er att min dag fick en tvärvändning? Verkligen! Jag blev så glad så jag började gråta. Nu kan jag inte vänta tills han kommer hem från sitt bridgespelande så jag får ge honom världens största kram.
Älskling, nu är jag verkligen både mätt och nöjd och glad. Tack för att du finns och förgyller mitt liv och är sådär alldeles underbar som bara du kan vara. Du gör hela skillnaden (och lite till)! Jag älskar dig!
måndag 17 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Och här sitter jag och blir alldeles rörd :-) Vilken fining du har hittat dig!
Eller hur! Han är helt underbar. :)
Skicka en kommentar