Lycklig och deprimerad

Kan man vara världens lyckligaste men samtidigt känna sig deprimerad? Deprimerad är i och för sig fel ord. Det är svårt att förklara hur det känns. Jag känner mig, som en blandning mellan ledsen och uppgiven, och ovanpå som världens lyckligaste människa. Skumt.

Jag känner mig egentligen rätt rofylld, för första gången på ganska länge. Det känns nästan underligt bra att gå här hemma(!) och pyssla. Jag älskar honom verkligen och det känns underbart att vi ska få bo tillsammans och få ta hand om varandra och oss själva hela tiden. Det känns faktiskt just nu helt perfekt att få gå och ta hand om våra saker och sätta in dem i våra skåp och samtidigt veta att han kommer bli jätteglad när han kommer hem och ser att det inte ser riktigt lika illa ut som när han åkte.

Samtidigt går jag runt och är, tja, kanske är det eftertänksam jag är? Funderar på djupa saker, lyssnar på Winnerbäck och bara är. Kanske är det helt enkelt för att han är borta? Jag vet inte. Jag är egentligen inte ledsen, bara lugn. Konstigt känns det i alla fall. Det är nog bra. Jag tror det är nödvändigt att vara hemma lite och inte ha massor med måsten planerade, även om det hade varit roligare om han också hade varit hemma kanske det är bra att vara själv ibland. För det är nog kanske saknad det kallas?

Kakor och Winnerbäck

När varje dag känns likadan - kom ihåg mig då.

Nu sitter jag här vid köksbordet igen (ja, jag tänker kalla det så) och lyssnar på Winnerbäck. Käraste TT är borta och av någon anledning finner jag det alltid tröstande att lyssna på Winnerbäck då.

Jag tänkte försöka överraska honom positivt med att ha fått gjort massor här i lägenheten när han kommer hem men än så länge går det tungt. Jag har lite annat att pyssla med också, lite skrivande och framför allt en hel massa läsande, men jag ska verkligen försöka vara duktig här hemma. Vore himla roligt om det var åtminstone lite fint när han kom hem.

Idag var det grymt nära att jag inte kunde låta bli kakorna på jobbet. Eller egentligen var det nog inte det, men det var extremt jobbigt att låta bli dem jämfört med vad det brukar vara. Segt. Jag skulle gå ut och gå idag också hade jag tänkt men just nu vill jag bara gå och sova.

Nåja, vi får väl se hur mkt av allt detta jag kommer åstadkomma i helgen. Imorgon ska jag iaf iväg med T på en mässa. Det ska bli roligt, det var längesen jag träffade honom! Over and out för lite jobb, mycket slappande och kanske lite singstar (högst tveksamt om jag orkar med det sistnämnda, även om det är guldläge nu när jag är ensam hemma).

Planer?

Det är en fråga jag ofta ställer på jobbet. Vad har ni för planer?

Nu sitter jag hemma vid köksbordet (om man nu får kalla det så när det inte alls står i köket utan i vardagsrummets matsalsdel och är ett jättefint bord i valnöt) och funderar på vad jag har för planer. Det finns så himla många olika delar i livet som man ska ha planer för, jobb och karriär, kärlek och relation och familj, personlig utveckling, fritid och hobby, vardagen, nöjen, you name it.

Det har varit en del tal om framtiden på jobbet på senaste tiden så nu funderar jag bl.a. på vad jag egentligen har för planer rent karriärmässigt. Det känns just nu som att jag är ljusår från där jag hade tänkt vara nu. Dock påpekade min älskade ängel häromdagen att jag har kommit långt. Jag är väl inte beredd att acceptera det rakt av, men jag vet att det ligger lite i det han säger. Frågan är bara om det är på rätt väg?

Det känns litegrann som att tiden bara rusar iväg, och man sällan hinner stanna upp och uppskatta sitt liv. Det är himla tråkigt när jag tänker på det, för nästan allt jag har är så himla bra.

Hmm, jag undrar om jag är såhär extra filosofisk nu bara för att det har varit hysteriskt mycket att göra ett tag. Tiden för eftertanke och reflektion är i princip obefintlig och det är nog som sätter sina spår. Vi får helt enkelt försöka ta tag i och fixa i ordning vår gemensamma lya (som egentligen är hans, men jag jobbar på att tänka att den är vår) och så får resten av livet bara komma i ordning eftersom.

Nu ska jag vänta tills han kommer hem, sen ska vi ut på långpromenad i det faktiskt (äntligen!) fina höstvädret. :)

Flytt och jobb

Det är vad mitt liv kretsat kring den senaste tiden. Herregud vad mycket det är att göra. Jämt, jämt, jämt. Det är knappt så man hinner med att andas.

När vi kom hem från vår fantastiska resa (vilket för övrigt känns som att det var flera år sedan...) så började jobbet med att packa ihop min lägenhet och flytta mina saker till TT:s lägenhet. Ett hästajobb. Jäklar vad prylar man samlar på sig. När det var gjort återstod allt jobb med att packa upp flyttkartonger etc. (där är vi nu...).

Utöver hela flyttcirkusen så drog jobbet igång med alla tänkbara problem och stressorsaker. Det gäller att inte låta det påverka för mycket. Idag fick jag i alla fall en hel låda glass av en av mina kunder. Alltså en hel kartong med flerpack i. Magnum After Dinner. Mmm...

Nu ska jag passa på att pyssla lite härhemma medan älsklingen är borta. Han överraskade igår med att ha gjort _massor_ när jag kom hem, så jag får väl överraska med att ha gjort någonting i alla fall...

Hoppas att ni har det bra i höstrusket i mysiga, färdigflyttade hem under goa filtar med stora tekoppar, härliga brasor och bra böcker!