Nostalgia

Idag blev det messmörsmacka till frukost, till ljudet av Meatloaf i högtalarna. Det kanske inte är nostalgi för alla, men det är det i alla fall för mig, så det så!

Dagen började bra med sovmorgon. När jag väl vaknade kom min kära sambo inrusandes i sovrummet, överlycklig för att jag äntligen hade vaknat (ca 1 h och 40 min efter honom...). Vi pratade lite om våra planer för att på sikt bli ekonomiskt oberoende och sedan åkte vi ut en sväng med bilen för att titta på ett hus som eventuellt skulle kunna vara en del av ovan nämnda planer. Väl i bilen så ringde telefonen och han blev inkallad till match. Han skulle egentligen inte börjat förrän vid halv två, men nu ville de att han skulle komma till halv tolv. Jättefint att han ställer upp för laget, och de behöver honom antagligen, men jag kunde inte hjälpa att bli lite sur. Vi har haft världens jobbigaste vecka och skulle knappt hinna se varandra i helgen som det var.

Två minuter senare ringde telefonen igen, och så blev vi bortbjudna på middag, en middag som givetvis var tvungen att hållas på de få timmar på söndag som vi faktiskt skulle ha tid att umgås. Typiskt, och inte speciellt roligt alls.

Nu sitter jag här i min ensamhet och funderar på vad jag ska göra. Jag orkar bara inte ta tag i något vettigt trots att det är i allra högsta grad nödvändigt. Jag har shoppat lite idag, men egentligen inget roligt. Kanske bara ska gå och lägga mig igen? Om inte annat så kanske tiden går lite fortare?

Stress, semlor och bridge

Det är mycket att göra, mycket som tusan. Käraste älsklingen har också mycket att göra. Det är stress dagarna i ända på jobbet, men det är ändå värre att det är så tråkig stämning nu. Det gör ju att det är tråkigt, stressen är lättare att hantera om det är roligt. Ännu värre är det att det är så stressat för min fina sambo. Mannen som gör frukost åt mig varje morgon är värd så mycket mer! Jag hoppas att det lugnar ner sig för honom snart!

Idag bjöds det på semlor till jobbet. Jag var dock ståndaktig. Däremot bejakade jag en annan fettisdagstradition, bruna bönor. Jag åt nämligen bruna bönor och korv till middag idag. Inte alls för traditionens skull utan snarare för enkelhetens. Jag slutade lite tidigare på jobbet idag och smet in på bokrean på vägen hem. 872 kronor fattigare kom jag hem ungefär i samma tid som jag brukar när jag jobbar sena dagar och fann ett kök i kaos. Därför passade bruna bönor och korv bra när jag väl hade skyndat mig att slänga ner så mycket som möjligt i diskmaskinen och blunda för resten.

TT är och spelar bridge ikväll också. Det här är en seg vecka. Han spelade igår, spelar ikväll, jag jobbar ovanligt sent imorgon (kommer hem vid 21) och sedan ska han spela bridge hela helgen. Segt, men sådant är livet ibland. Igår spöade han i alla fall skiten ur några av mina motståndare i det omtalade kriget. Fantastiskt skönt att ha en grym sambo i sådana lägen! :) Annars är det stiltje på krigsfronten i avvaktan på styrelsens nästa drag.

Noterade ni förresten i det inledande stycket att han gör frukost till mig varje morgon? Jag ligger och drar mig medan han går och duschar, sedan gör han frukost åt oss båda lagom till att jag har släpat mig upp från den varma sköna sängen. Är det underligt att jag älskar den mannen? Knappast va? :)

Over and out från sambon till världens bästa älskling

Värre än jag trodde

Det här blev värre än jag trodde. Styrelsen gick inte på min linje, vilket i och för sig inte var helt oväntat, men sättet det hela utspelade sig på var absurt.

Nu är saken på Svenska bridgeförbundets bord, eller åtminstone påväg dit på ett sätt eller annat.

Fortfarande intressant, men mer och mer skrämmande hur saker och ting går till...

Krig

Nu är det krig.

Jag har i bästa jurist-anda författat en skrivelse om TK och skickat den till styrelsen i vårt distrikt.

Jag tror inte att medlemmarna i vår kära TK hade förväntat sig detta, men guess what, it bites back.

Nu skall det bli hemskt intressant att följa detta. Min förhoppning är att styrelsen skall behandla detta redan på torsdag och givetvis också ge TK en skarp reprimand för deras hantering av det här ärendet.

De hade nog inte räknat med att jag är långsint och elak. Dessutom är jag skadeglad så om detta ärendet går min väg I will gloat for ages. Hoppas bara de är riktigt sura och bittra. Inget friskar upp vardagen som ett litet krig mot den allmänna idiotin! ;)

Nu, annat!

Everybody hates me

Jag fick världens fånigaste mail idag. Jag har, i egenskap av lagkapten, blivit hotad med en anmälan till disciplinnämnden i min kära sports Sverigeförbund för att jag (mitt lag) lämnade wo i en match. Det här har, såvitt jag och alla andra utövare av sporten som jag känner vet, aldrig hänt förut.

Personligt någon?

Egentligen spelar det mig ingen roll. Det är nästan så att jag gärna vill att de skall anmäla mig till disciplinnämnden så de får skämmas sen när de inser hur urbota dumt det är. Ibland undrar jag dock vad det är jag gör som får alla att hata mig. Det vore intressant att veta.

En annan sak som blir intressant är att följa utvecklingen av detta. Jag svarade med ett ganska kritiskt mail, så vi får se vad herrarna i tävlingskommittén svarar.

Nu, mat!

London

Hemma igen från världens härligaste helg. London är en fantastisk stad. Det visste ni säkert redan men jag har precis upptäckt det. :)

Vi har vandrat på Londons gator, tittat på en helt fantastisk musikal och en rolig, snurrat runt på Harrods och tittat på roliga, fina och dyra grejer, ätit pubmat, varit och ätit på världens mest högljudda restaurang (i Chinatown), varit inne på The Great Rose (en robberbridgeklubb) och hälsat på Englands bästa bridgespelare, shoppat på Oxford Street o.s.v.

Superskönt att komma iväg från den rätt gråa verkligheten ett tag och bara njuta av livet. Inte tänka på något betungande utan bara göra som man ville. :)

Tack älsklingsängel för världens bästa julklapp!

Nu är det back to basics igen. Jag är dock rastlös och känner att jag skulle vilja göra något annat. Kanske är det såhär det är att vara vuxen? Blir väldigt stressad och olycklig när jag tänker på att jag skall jobba i 40 år till, fattar ni det, 40 år?! Det är nog inte tanken att man skall börja jobba när man är så ung som jag... Nåja, vi får se. Någon lösning måste det ju finnas.

På lördag skall jag fira Alla Hjärtans Dag med att spela DM Mixed tillsammans med min kära sambos bästa kompis. Efter mycket ångest kom jag fram till att det fick bli så. Jag vill inte riskera att inte få spela SM-finalen och då fick det bli så eftersom herrn i huset mest troligt inte kommer att kunna spela den om vi skulle lyckas kvala. Dock tror jag det blir trevligt att spela nu också så det blir nog bra. :)

Nu skall vi lägga oss och slötitta på Scrubs!

Snart London

Snart är det dags för en ytterst efterlängtad och välbehövlig paus. Mitt humör är upp och ner just nu. Jag vet inte alls vad som har hänt, men någonting är det. Det är bara hoppas att det vänder snart.

På fredag morgon bär det av till London för en hel helg med bara njutning och inga måsten. Det ska bli alldeles fantastiskt härligt och underbart att få komma iväg en sväng med min älskling. Vi ska se på musikal, äta god mat och bara vandra Londons gator. Underbart!

Nu ska jag gå och platta till lite köttfärs och slänga lite pommes i ugnen. Hamburgare och pommes, där har ni kvällens ambitiösa middag. Min älskade ängel har inte kommit hem från jobbet än. De hade öppet hus idag (vilket han planerar, men ändå inte hade någon som helst aning om igårkväll, det är lustigt hur de fungerar pojkar).

Over & out