USA

Imorgon bär det av till Stockholm för att tidigt på lördag morgon fortsätta mot USA. Aldrig har jag gjort en så lång resa, aldrig har jag laddat upp så lite inför en resa. Tiden och orken har inte funnits. Diskussionerna har snarare varit praktiska än drömmande. Nåja, nu är det verklighet, och fan så bra det ska bli!

Jag är otroligt glad att jag skall få ha semester i 4 hela veckor (lite drygt till och med eftersom det är midsommarafton och ledigt imorgon) med tanke på hur vardagen och uppladdningen har sett ut. Det tar nog en vecka innan stressen har släppt, axlarna har sjunkit ner till någorlunda normal nivå o.s.v.

Ni får önska min kära sambo lycka till också. Imorgon är det EM-premiär för denna gången. Jag tror stenhårt på att det kommer att gå bra för honom. EM började bra också, ett svenskpar som kom tvåa i Mixed Pairs. Otroligt bra gjort, och herregud vad jag önskar att det blir jag en dag (med undantag för att jag naturligtvis vill vinna). Jag är med andra ord otroligt imponerad och likaledes avundsjuk. Jag hoppas att jag kan spela nästa öppna EM (för den delen hoppas jag att jag får spela nästa riktiga EM också, men det är liksom svårare...).

Just nu är det tvätt och HÅRT slit som gäller för att försöka få i ordning lägenheten lite så att det inte känns hopplöst att komma tillbaka. När vi kommer hem på lördag förmiddag så är det nämligen jobb mån-fredag och därefter är det dags för hotellvistelse i Örebro 10 dagar. Därför är det extra skönt om det inte är kaos när vi kommer hem. Det som försvårar något är att jag steg upp kl 5 imorse och skjutsade min ängel till flygplatsen. Orken är inte riktigt på plats.

Men vet ni, jag är trött på att vara negativ, stressad, deppig och slutkörd. Nu är det banne mig semester, och maken till äventyr får man leta efter. Sverige, vi ses om en månad!