Nostalgia

Idag blev det messmörsmacka till frukost, till ljudet av Meatloaf i högtalarna. Det kanske inte är nostalgi för alla, men det är det i alla fall för mig, så det så!

Dagen började bra med sovmorgon. När jag väl vaknade kom min kära sambo inrusandes i sovrummet, överlycklig för att jag äntligen hade vaknat (ca 1 h och 40 min efter honom...). Vi pratade lite om våra planer för att på sikt bli ekonomiskt oberoende och sedan åkte vi ut en sväng med bilen för att titta på ett hus som eventuellt skulle kunna vara en del av ovan nämnda planer. Väl i bilen så ringde telefonen och han blev inkallad till match. Han skulle egentligen inte börjat förrän vid halv två, men nu ville de att han skulle komma till halv tolv. Jättefint att han ställer upp för laget, och de behöver honom antagligen, men jag kunde inte hjälpa att bli lite sur. Vi har haft världens jobbigaste vecka och skulle knappt hinna se varandra i helgen som det var.

Två minuter senare ringde telefonen igen, och så blev vi bortbjudna på middag, en middag som givetvis var tvungen att hållas på de få timmar på söndag som vi faktiskt skulle ha tid att umgås. Typiskt, och inte speciellt roligt alls.

Nu sitter jag här i min ensamhet och funderar på vad jag ska göra. Jag orkar bara inte ta tag i något vettigt trots att det är i allra högsta grad nödvändigt. Jag har shoppat lite idag, men egentligen inget roligt. Kanske bara ska gå och lägga mig igen? Om inte annat så kanske tiden går lite fortare?